Projekt färja

Kom på att jag inte berättat om strapatsen när vi skulle ta speedboat från Koh Lipe till Koh Bulon. Vi var ett hårsmån från att bli strandade på Koh Lipe. En halvtimme innan avgång hade vi fått höra att vi skulle vara på plats för någon form av check in. Vi visar upp biljetten och blir hänvisade till en hyfsat lång kö. T planerar sig i kö och vi andra placerar oss i en hög med bagaget. So far, so good trodde vi. När T kommer fram till incheckningen är det 10 min kvar till avgång, varpå han får reda på att vi förvisso står i kö för speedboat mot Koh Bulon, men inte med den båt vi köpt biljetter till. För vår båt sker nämligen både incheckningen och avgång från andra ändan av stranden. 8 min kvar till avgång. Okej, kom igen nu kids! Ryggsäckar på! Kan ni använda era raskaste ben?! Hej å hå hela vägen längs Koh Lipes ganska långa strand. Men när vi kommer fram har båten har redan lagt ut. Bröööl! Eller? Kvinnan vid incheckningen pratar snabbt på thailändska i sin mobil och pekar ivrigt på oss och en longtail i strandkanten. Ska vi åka longtail hela vägen eller vad menar hon? Nej, istället kör vi ikapp speedboaten som inte hunnit särskilt långt och erfarar hur det är att vara familjen som klättrar på efter alla andra. Sawadee-kap, hello, sorry säger vi och sjunker ner på varsitt säte. Sen följer 1,5 h av att krampaktigt hålla i sig själv och sina barn samtidigt som en funderar på allt som kan gå snett. Men det är roligt nästan jämt.