Toilett?

Här om dagen gjorde vi en avstickare till den största staden här på ön, Doung Dong. Det var en intressant upplevelse. En av de största behållningarna med att resa är ju mötet med andra kulturer, men låt oss säga att vissa möten är intensivare än andra. Taxichaffisen kunde (likt de flesta här) ingen engelska överhuvudtaget och släppte av oss där han tyckte var lämpligt och rivstartade där ifrån. Vi hamnade mitt i smeten, intill hamnkvarteren precis allt tycktes hända. På denna smala vietnamesiska gata höll jag ett hårt, svettigt tag om en liten barnhand i min tillsammans med uppmaningen om att inte släppa taget eftersom det inte ens fanns en millimeters antydan till trottoar och motorcyklar svischade förbi överallt och hela tiden. Jag och T är ganska luttrade egentligen, men allt blir annorlunda när en reser som familj. Vi kände ganska snabbt att det inte var något för oss, men kunde inte se en enda taxibil. Och ganska snart behövde Livia gå på toaletten. Vi stack in huvudet i varje stånd, hål i väggen, butik och artikulerade "toilett?" och pekade på Livia eftersom vi inbillade oss att en 4-åring kan få fler på fall. Vi kunde lika gärna ha kommit från Mars då alla skakade på huvudet och fortsatte med sitt. Stressen över att Livia skulle kissa ner sig precis vid någons nyfångade fisk eller fruktstånd gav mig snilleblixten att till slut att googla fram en bild på en toalett varpå folk iallafall började peka i samma riktning. Livia har väl aldrig hållit sig så länge, och till slut hittades en offentlig toa. 

Bortsett från toalettstressen, risken att ett barn skulle bli nerprejat av en motorcykel i kombo med 33-graders värme så var allt mycket spännande. Människor åt sin lunch, sålde frukt, solglasögon, kött, ris, kostymbyxor, hårklippningar, fiskar med mera i all oändlighet. Och vi förstod att många har sin affär ut mot gatan och bor själva i rummet längre in. Och mitt i allt detta gytter låg en skola med barn i nystrukna vita skjortor och marinblå kostymbyxor och kjolar. Så rent och krispigt mitt ibland det ruffa, kaotiska och skitiga. Spännande också bristen på andra turister och att denna del av ön är invånarnas egen som inte på något sätt anpassats för oss turister. Hade gärna åkt tillbaka ensam vuxen med en kamera under armen. Barnen var glada att åka därifrån med utlåtandet "En väldigt rörig stad".