Floating Village

Idag blev vi hämtade av "vår" tuktuk efter frukost och körde iväg bort från stan. Såg myllret förvandlas till landsbygd och slutligen de gröna risfälten som bredde ut sig. Att åka tuktuk här är så spännande att jag tror ögonen ska ploppa ut snart. Och medans barnen reagerar på att "Jag såg en som åkte motorcykel UTAN HJÄLM!" så vrider jag nacken ur led när jag får en glimt av vardagslivet. Så som det ser ut utanför staden. En kvinna drar sin cykel längs vägen med två små barn som sitter på (Vart är de på väg? Har hon fått punka?), några hus ser rika ut med låsta grindar och stabila väggar och tak, men många bostäder är också enkla plåtskjul där en ser rakt in. Tvätt hänger på tork, det lagas mat, barn som leker, precis som hemma och så långt ifrån välbekant en kan komma. 

Dagens mål var att hyra en båt för att se den flytande byn. Som Venedig fast ändå inte. Folket som bor i denna by är mycket fattiga berättade vår guide, som själv var uppvuxen i byn. Skolan för lågstadieelever hyste över 300 elever, men ca 120 av dem bodde på skolan permanent då de är föräldralösa. Tre kvinnor lagar dagligen tre mål mat till barnen och innan vi besökte skolan svängde vi även förbi en flytande supermarket för att vi skulle få en chans att köpa och donera mat till skolan (vilket är mycket bättre än att skänka pengar eftersom pengarna sällan når barnen enligt vår guide). Det var väldigt intressant att kliva in på skolan och se hur där såg ut, särskilt eftersom det var vanlig skoldag. Samtidigt kändes det snubblande nära rikemansturism. Åka till en fattig by och besöka deras skola med en storpack nudlar under armen. Men detta skolbesök kommer att sitta kvar hos mig länge. Och någon form av utbyte är det ju, vi får se levnadsöden och delar av kulturer vi inte hade mött annars (och förhoppningsvis gör det oss ödmjukare) och de tjänar pengar på oss vilka de är i stort behov av. Skulle dock vilja veta hur mycket av den höga prislappen på båten som faktiskt gick till föraren och guiden ombord, eller tillbaka till byn.

 I detta kök lagas mat till över 300 elever varje dag. Värt att tänka på nästa gång en svär över bristen på arbetsytor hemma. 

Livia är helt förstenad av fascination. Tittar, nej fullkomligt nöglor på ett gäng skolbarn som hade rast och lekte inne i klassrummet. Barnen tog ingen notis om att vi var där, förmodligen vana vid turister.