Den största anledningen till att vi "svängde förbi" Siem Reap överhuvudtaget på denna resa stavas Angkor Wat. Detta världsarv som ligger en kort tuktuk-färd från staden. Alla guideböcker och resamagasin hävdar med bestämdhet att det krävs tre dagar för att få ut något av besöket. Vi valde att satsa allt på en dag, dels för att barnanpassa en smula och lite för att vi själva inte blev begeistrade av tanken på tre dagar. En dag visade sig alldeles lagom för vårt gäng. Vi hyrde en tuktuk för hela dagen som skjutsade runt oss till de tre huvudtemplena, min favorit var nog det med de många ansiktena. Så fascinerad av denna plats! Barnen var lika, eller kanske ännu mer, impade av att åka tuktuk och allt vi såg där ifrån. Barn i skoluniform, motorcyklar som hela familjer färdas på, små skjul som visar sig rymma en frisersalong eller en bostad människor som tar en tupplur i en hängmatta lite här och var och när vi kommer in i parken och ser en apa vid vägkanten skrattar Livia högt av förtjusning. Senare under dagen stannar vi och spanar in en hel apfamilj vid vägkanten. Vår förare säger år oss att vara försiktiga och vi lyssnar, inte särskilt sugna på att hamna i bråk. Barnen fixade dagen bra, trots värmen och ganska långa sträckor att gå emellanåt (iallafall för korta ben). Men det är ingen barnaktivitet precis. De flesta andra som var där tycktes vara turister från andra platser i Asien, men såklart även en dos västerlänningar.
Djungeltemplet där naturen liksom tagit över var också en favorit. På bilden nedan ser ni även hur min outfit skvallrar om att jag missat att det råder modest klädsel (endast för kvinnor i vanlig ordning) och att shorts som
slutar över knäet inte anses vara det. Tur att jag hade en scarf i väskan att knyta runt höften. De första som mötte mig när vi klev av tuktuken var 3 kvinnor som sålde saronger till oanständiga turister. "You must cover lady!" Jag som valt mina mest pryda shorts. Och när första svenska rösten jag hör på resan frågar om hen ska fota hela familjen säger en inte nej. Poserar vid uråldrigt träd.
Hade jag åkt utan barn och känt mig i hyfsat bra form kanske jag hade varit en av dem som tog sig runt på cykel genom Angkor Wats alla tempel. Det såg rätt härligt ut, samtidigt som det kändes helt okej att istället susa förbi de svettiga cyklisterna i vår tuktuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar